Fossila funderingar Nu skall jag tala om hur det ligger till för alla som inte redan begripit det: Det var bättre när jag var ung. Mycket bättre. Allting. Folk talade tydligt och gick inte runt och mumlade så som de hållit på de senaste åren. Musiken var mycket bättre, fast den var lägre. Inte hade vi TV heller, o nej. Radio hade vi såklart för det har ju alltid funnits, men icke en enda mobiltelefon! Sådana fanns inte. Filmerna var bättre, fast de var svartvita och utan action så lösgommen skakar loss. Skådespelarna talade tydligt - där är det igen! - och var sådana man kände till, allihop, istället för dessa myriader av sluddrande knortar som inte en käft hört talas om. Sjukdomarna var också bättre förr. Kräfta och gikt och sådant, rejäla grejer som man antingen dog av eller inte, och det var bara de riktigt lastgamla, de över 45 och så, som fick dem, och barnen naturligtvis, men sådana fanns det gott om på den tiden. Nuförtiden blir alla möjliga människor sjuka, kraftkarlar som inte haft en snuva på sextio år går och skrumpnar bort i mystiska krämpor som inte ens står i Familjeboken. Skall det vara på det viset? I skolan läste man ordentliga ämnen. Årtal kunde jag i mängd, som de här: 1718, 1658, 1809! Och 1592, 1345 och 1129! Där, gott folk, har ni bildning. Säg det till gloparna av idag så ser de ut som döda fiskar i synen. Man kunde skriva ordentligt också. Ett förslag är, att städa bort alla dumheter som införts de senaste 40-50 åren så att svenska språket blir sig självt igen. Det går de aldrig med på, SMS-slynglarna. Sade jag att man talade tydligt förr? Krig fanns det, så de vuxna hade något att prata om. Det var spännande! Man slapp alla otrevliga bilder också för television fanns som sagt inte, bara kartor med pilar och granna affischer med tappra soldater i motljus. Det värsta nuförtiden är att de skall ändra på allting, överallt, hela tiden. Varför kan de inte låta det vara som det var? Som när jag var ung, alltså. Det är ju så det egentligen är. Var det till äventyrs någonting som inte var långt mycket bättre än det någonsin varit senare så har jag glömt det, för minnet mitt var bestämt bättre förr, det med. Nå, om det var något som inte bar fullkomlighetens prägel på den tiden så skulle det vara de där gamla stötarna som hela tiden yrade om att det var bättre när de var unga, på 1800-talet eller när det nu var; ja, jag lyssnade inte så noga på dem för då, när man var ung, hade man ju andra saker för sig, ho ho. Men sådant begrep de sig inte på.