Snabbreferat i kortkortMorbräcka (T-T) --- Med lika regelbundna som månatliga mellanrum inbjuds partierna på Tjorust till ett s.k. kommunvanmäktige, där de mindre lyckligt lottade partierna får tillfälle att se på när socialdemokraterna bestämmer. Att ordet är fritt, d.v.s. gratis, var något som märktes mer än tydligt, då talarna under ymnigt ordflöde deklarerade sina resp. åsikter och därmed förväxlingsbara ståndpunkter. Enär det aktuella sammanträdet ifråga innebar att ett så fundamentalt grundläggande beslut som det om den berömda budgeten skulle fattas, fick åskådarna (såväl vi som fick betalt för att närvara som ett par andra, vad de nu hade där att göra) riklig lön för den förvisso icke obetydliga möda genomlyssnandet av några timmars ofiltrerad politik innebär. Parlamenterandet gjorde, helt enl. beräkningarna, ingen skillnad, emedan samtliga socialdemokratiska röstare var vid tillräcklig sinnesnärvaro för att inte dabba sig vid någon av de demokratins hjärtslag som kallas voteringar (då envar som önskar kan få siffror på hur mycket de förlorar med) utan röstade som det var tänkt. Som brukligt togs även ett antal ordningsfrågor upp, vars skenbart mikroskopiska yttre ju för de fåkunniga döljer de djupa värderingar som vi initierade bedömare vet finns där någonstans, och som därför som få andra frågor förmådde tända glödens hetta. Betr. debatten i övrigt, när någon sådan var mätbar, stod, som vanligt, mellan Bror Berättelser å sin sida och de övriga å sin. Som vanligt gick diskussionerna ut på att finna detaljer, egalt hur mikroskopiska, i opponentens resonemang, att sedan utnyttjas, helst till humoristiska poänger, vars lustighet det allra helst inte bara skall vara de egna partimedlemmarna givet att inse, samtidigt som motståndarens försök till detsamma ignorerades. (Det myckna debatterandet innebar hursomhelst att flertalet av punkterna inte betades av i raskare takt än den medelsnittlige ledamoten hann med, varför handlingsprasslandet bara vid ett fåtal tillfällen hotade att dränka den övriga ljudbilden.) Den kommunala budgetsituationen var, som vid samtliga föregående tillfällen någon tittat efter, i tämligen uselt skick, och värre blir det om vi inte gör något åt saken Nu, med mera. Sedan ett kvantum stenkross å Gåstol värderats till etthundratusen faktiskt kronor insåg även de domedagspiltigaste bedömare att möjligheten till kreativa finansieringsformer ännu inte är helt uttömd, utan att ett godtyckligt antal miljoner vid behov skulle kunna framdragas ur de tjorustska hällarna. Ett särskilt omnämnande skall här ges till Johan Martinsen, som med sitt föredrag om vad det nu var lyckades slå sitt eget floskelrekord. Att kontot för bra-att-ha-grejor dock ännu inte är fullständigt uttömt möjliggjorde inhandlandet av det Vitfildtska Sunes Huseri å Mjorust. Enär varan ifråga enl. uppgift på den berömda marknaden skulle ge minst det dubbla, om inte mer, än vad kommunen skulle ge, togs beslutet att inköpa hela Huseriet för att därefter avsälja hälften av detsamma. En avgift för p-parkeringsplatser på betryggande avstånd från Kålleträsk skall, kom man omsider underfund med, tas ut. I en kommande framtid kan man tänka sig att även kontrollera huruvida avgifterna ifråga erläggs, vilket i den därpå närmast efterföljande framtiden möjligen kan följas av ev. åtgärder i de fall bilister uppdagas parkera utan att erlägga någon avgift. (Emedan det förefaller att finnas lagar som inte följs i den grad som de borde, så föreligger nu ett förslag att stifta lagar som tvingar publikum att följa de förstnämnda. Huruvida några, och i så fall vilka, åtgärder som kan, skall och/eller bör vidtas i det tänkta fall att publikum ifråga vägrar att följa även dessa lagar är ännu oklart, men det är inte osannolikt att man tillgriper lagstiftning för att komma tillrätta med detta, som sagt ännu högst teoretiska, problem.) Emedan den vokabulär som tillämpas i politicerade situationer á la ovan tenderar
att vara i mer eller lägre grad differentierad från den ordinarie densamma, har vi
här anlitat språkvetare Sture Nya Allén att i sin påredatagande roll klarera vad div.
ord, uttryck och andra delar av språket har för betydelse, där denna inte klart framgår
av sammanhanget, på det att den ev. läsekretsen ges en rimlig möjlighet att, som hr
Nya Allén formulerar det, "haja klyket".
|