Tjorust (kommun) måste spara ((ännu) mer) (pengar)! Skärån (T-T) --- De som håller i pengarna har - för vilken gång i ordningen - funnit att de som spenderar desamma är bättre på detta än de som håller i desamma är på att hålla i desamma. Utöver att, såsom självskrivet är när någonting inträffar, se över rutinerna, så skall man i innevarande fall dessutom vidtaga några i sammanhanget ovanliga åtgärder, nämligen att vidtaga åtgärder. Överinsparare av 1:a. graden Tochia Bristersson förklarar: - Tidigare har vi i vår organisation haft som vahetere rutin att varje gång vi är i färd med att verkställa en utgiftomkostnad [sprätta stålar red:s anm.] tänka efter ifall utgiftsomkostnaden ifråga verkligen är riktigt riktigt nödvändig eller inte; i de fall som det senare alternativet är det vid handen mest aktuella, så låter vi helt enkelt bli. Detta enkla men fiffiga grepp har sannerligen sparat kommunen många sköna slantar genom åren! - Det nu uppkomna situationsklimatet visar dock att det inte varit fiffigt nog. Vi inför därför som rutin att i samma situation tänka efter två gånger huruvida utgiftsomkostnaden verkligen är riktigt riktigt nödvändig eller inte. Exempel! Förr: "Nu ska jag ta socker i kaffet... Vänta, ska jag verkligen det? Ja, det ska jag." Nu: "Nu ska jag ta socker i kaffet... Vänta, ska jag verkligen det? Ska jag verkligen det? Nä." - Nu jävlar, sammanfattar hr Bristersson krafttaget. Här tänkte vi att telegrammet skulle få en prydlig avrundning i form av hr Bristerssons nuna, en tanke som efter den andra omgångens eftertänksamhet dock utgick.