Skärån (T-T) --- Ett av de säkrare tecknen på att den s.k. sommaren lider mot sitt slut är den tillströmning av arbetstagare till sina resp. arbetsplatser som den vakne iakttagaren säkert redan noterat. Som ett led i anpassningen till ett vardagligare liv tillämpar mången arbetsgivare div. motivationshöjande seminarier, konferenser, studieresor, samkväm etc. för sina anställda, i hopp om att dessa skall stå ut med sina resp. arbeten i ytterligare ett år. Här följer ett sammandrag av ett motivations-, kompetens- m.m. -höjande seminarium som hölls häromdagen för särskilt utvald personal på Tjorust kommun. (Det utannonserade seminariet om "Learning by knowing" med konsultkonsult Kalle Kosing fick i sista minuten ersättas av ett seminarium om "Doing by trying" med föredragskonsult Kalle Knickedick. Innehållet påverkades dock inte.) Kalle: "Om vi tänker oss kommunen som en båt... Nej förresten, som ett företag... Eller... Ett hus... Nej, ett träd. Tänk er kommunen som en bro... Eller en bil. Eller var det en cykel? Eller ett flygplan. Alltså, tänk er kommunen som... En stege. Eller en fotogenlykta, eller en ryggsäck, eller en vattenspridare, eller ett slaganfall, eller en pillerburk, en språkövning, ett örngott, ett äpple, en regnbåge, eller en julklapp, en termostat, en hästsko. Jo. Alltså. Tänk... Tänk er kommunen som en hyvelbänk. Gör det. Som en glödlampa. Tänk er kommunen som en hummertina. Eller en vädersatellit. Eller ett magsår. Tänk er kommunen, rent bildligt alltså, inte bokstavligt utan bildligt som jag sa, som en soppslev. Eller en vevgrammofon. Eller en takås. Tänk er kommunen som en Ford Fiesta -85, en blå. Eller ett staffli, en rostbiff, en hydra eller kanske ett högtryck, eller en parkeringsautomat. Tänk. Om ni gör det, tänker er kommunen som en kortlek, ett fredsfördrag, en tågförsening, eller någon av de senaste geologiska perioderna, så står ju den ständiga frågan, "Vilken är min roll i det hela, hur kan jag göra ett ännu bättre arbete än jag gör nu, och hur skall jag få mina över-, under- och sidoordnade att fatta det?" ...Ja, det var visst tre frågor, men ändå. Om ni tänker er kommunen som ett blåsrör, en slips, ett skatbo, så framstår den frågan... Hmm... "De frågorna" skall det ju vara, jag får komma ihåg att ändra det till nästa gång... Så framstår de frågorna på ett sådant sätt, att svaret... Svaren är självklart. Självklara." Den mot slutet näranog exalterade publiken förevisades även några av Kalles favoritdiagram, vilka följer här, tillsammans med Kalles kommentarer. Det här är ett motivationshöjande bra/dåligt-diagram, som tydligt visar att det är bättre att vara bra än att vara dålig. Se så glad den glada munnen är! Det är ju sådana vi vill vara! Och se, så lessen den ledsna munnen är. Inte vill vi vara där, eller hur? Här ser ni en trappa, som på trappors vis utgörs av steg som höjer sig från botten upp till toppen. Märk väl att det inte är en sammanhängande linje, eller ens en böjd kurva, utan en serie väl avgränsade steg. Det är så man tar sig från där ni är, alltså längst ner, till dit jag är, det är högst upp, det. Inte på en gång eller så, utan i steg, väl avgränsade, specificerade, analyserade och i sinom tid även utvärderade steg. Det här diagrammet är heller inte så dumt. Det finns även med i det särtryck som ni erhållit, med undantag för några av de slarvigast hophäftade exemplaren. Här åskådliggörs skillnaden mellan begreppen "inne" och "ute". Prickarna innanför cirkeln är inne, de som är utanför är ute. Ibland är det ena bättre, men ibland - det måste man komma ihåg - är faktiskt det andra att föredra. Det är det många som glömmer bort! Vilket som gäller för stunden är en viktig fråga att analysera, en analys som icke får slarvas med emedan det inte är bra om det blir fel, åtminstone inte lika bra som när det blir rätt. Se bra/dåligt-diagrammet ovan! Kalle avslutade med att tacka publiken för att ha skrattat på rätt ställen, men att de gärna fick ställa fler frågor emedan det är så genant när ingen har något att fråga.