Red! Morbräcka! »» Emedan det just inte inträffat särdeles mycket på nyhetsfronten den sistlidna tiden har häftighetsred. i samarbete med form- & designgivningsred. i samarbete med petitessred. i samarbete med några andra perifera red. bestämt att vi istället skall arbeta på vår visuella approach, med vilket de närmast förefaller avse utseendet. Efter en lång, kostsam och nästintill obeskrivligt besvärlig process involverande hela organisationens samtliga nivåer och några till, har man sålunda kommit fram till just precis exakt på ögat den blåa kulör som numer pryder samtliga delar av den bakom texten liggande bakgrunden, därmed ingivande den ev. läsaren ett helt batteri av känslor såsom trygghet, pålitlighet m.fl. med vilka vi bestämt oss för att vilja bli förknippade. Faktiskt var processen såpass lång, kostsam etc. att man tyvärr inte kunde lägga långtifrån lika stor omsorg, eller knappt någon alls, på textens (bokstävernas) kulör, utan fick lämna åt vår e.o. vaktmästarassistent att i största hast joxa ihop vad han kunde hitta. Helhetsintrycket torde dock genomsnittligen ligga åt det trygga &c hållet, varför vi i stort anse oss nöjda. Den synnerligen omsorgsfullt designade (ritade) krumelur som dekorativt fyller ut en avsevärd del av det f.d. tomrum som förut lämnades tomt till ingen nytta har en särdeles viktig betydelse att fylla, exakt vilken kan undertecknad i stundens hastighet inte erinra sig men försäkrar att återkomma i frågan då närmare besked erhållits. De mer observanta medlemmarna av den ev. läsekretsen torde observera, att ovanstående sidhuvud ("Tjorust-Telegrafen") inte bara förändrats med avseende på färg, stil etc., utan även flyttats en smula till vänster. Den nära nog monumentala skillnad i det totala helhetsintrycket denna till synes obetydliga detalj faktiskt gör låter sig svårligen beskrivas, men det gör inte så mycket emedan den faktiskt inte kan förstås av en lekman, utan endast av de välbetalda experter vi lejt för ändamålet. Ja, så här kan man hålla på och fylla ut spaltmillimetrarna med en hart när aldrig tillförne skådad fermitet, trots att intet av egentlig vikt inträffat! Det torde inte låta sig beskrivas med vilken värme vi nu betraktar slynglarna på form- & designgivnings- m.fl. red., som med så till synes enkla, för att inte säga primitiva, medel gör oss skribenter långt mer produktiva än vad vi med någorlunda säkerhet kan minnas. Nog sagt, att de nästintill gjort sig förtjänta av sina löner - vad mer kan man begära?