Mjöd är egentligen inte särskilt svårt att göra. Jag vill inte påstå att jag är någon mästare (med bara 25 liters produktion under bältet, s.a.s.), men jag är beredd att påstå att vem som helst som är någorlunda tålmodig och renlig kan brygga ett riktigt gott mjöd hemma. Låt mig först säga att det är mycket enklare om du har en vinaffär där du bor. Visst kan man få allt man behöver på postorder men det är mycket mer praktiskt och inspirerande att kunna gå runt i en affär. Det enda du verkligen behöver därifrån är visserligen jäst och jäsrör, allt annat kan fås på annat håll.

Så låt oss börja från början. Skaffa mycket honung, helst klöverhonung. Använd 2 - 5 hg per liter vatten, beroende på hur söt eller alkoholstark dryck du vill ha. 3 hg per liter vatten bör ge ett halvsött mjöd, påminnande om vitt vin.

Koka honungen och vattnet. Skumma av det gråbruna skum som bildas på ytan. Låt det koka tills skummet inte längre bildas lika snabbt (jag brukar vänta tills det tar cirka två minuter för så mycket skum att bildas som man kan skumma av någorlunda effektivt). Nu skall du tillsätta frukt; till 8 liter tar jag en citron, en apelsin och 25 gram ingefära. Man kan använda vilken citrusfrukt som helst i nästan vilken mängd som helst. Det är inte bara för smakens skull utan även för att balansera mjödets sötma; längre fram skyddar det även mot oxidering. Skala, hacka och lägg i frukten, men var noga med att få med så lite av det vita under skalet som möjligt eftersom det ger en otrevlig bitter smak. Jag brukar riva lite skal i grytan och sedan pressa ut saften, tillsammans med lite fruktkött. Skala ingefäran, hacka och släng i; att riva ingefäran ger mer smak men är svårare att filtrera bort. Det finns inget som slår ingefära kokad i honungsvatten! Ät frukten när du ändå håller på, det är bara nyttigt.

Nu har du varmt honungsvatten. Låt det svalna, gärna med en duk över, tills det är fingervarmt. Nu behöver du en behållare, helst i glas. Jag använder äppelmust-flaskor på fyra liter, bäst är en ordentlig damejeanne, det finns också plastdunkar med tättslutande lock med hål för jäsröret som fungerar nästan lika bra. Sådana finns att köpa i vinaffärer och är särskilt lämpade för större satser.

Renlighet är av största vikt. Skölj och sterilisera alla behållare, med antingen svaveldioxid eller klorin (inte mer än en halv tesked per liter). Klorin dödar alla bakterier men då får man också skölja mycket noggrannt med hett vatten efteråt. Svaveldioxid används i vanligt vin, men de dödar inte organismerna utan hämmar bara tillväxten, och hos vissa kan de utlösa allergiska reaktioner. Om du inte kan dricka vanligt köpvin utan problem (bortsett från de gamla vanliga, naturligtvis) så är klorin att föredra. Man skulle också kunna sterilisera med värme men det är inget jag rekommenderar eftersom det kan ha en katastrofal effekt på glaset (och allting i närheten om det går sönder).

När du gjort rent behållaren ordentligt fyller du den med den avsvalnade honungslagen. Sila bort fruktkött, skal m.m., sådant bör inte ligga i mjödet under jäsningen eftersom det kan börja ruttna. Täck över och låt det svalna till rumstemperatur. Under tiden gör du i ordning jäsröret, sterilisera det på samma sätt som behållaren. Häll i en skvätt vatten eller lagom stark svaveldioxid, men INTE klorin. Om undertryck uppstår, när du tar bort röret eller av någon annan anledning, så kan lösningen sugas ner i behållaren, är det då klorin så blir mjödet odrickbart. Svaveldioxid är att föredra, eftersom det stoppar bakterier men inte påverkar mjödet i övrigt.

När mjödet svalnat så är det dags att tillsätta jästen. Det vanligaste förfarandet är att hälla lite mjöd i en flaska, hälla i jästen, och låta jäsningen komma igång så smått innan man häller det i den stora behållaren. Särskilt praktiskt är förfarandet om du gör en stor sats på flera behållare. Det är viktigt att använda jästnärsalt (bör finnas där du köper jästen) eftersom honungen faktiskt innehåller väldigt lite av den särskilda näring som jästen behöver utöver socker. En tesked jästnärsalt per fyra liter är lagom.

Vad gäller valet av jäst så undviker många mjödbryggare öljäst eftersom dessa har en låg alkoholtolerans (9% eller så) och dessutom ger mjödet bismak. Jag har dock använt öljäst utan problem. Det allra bästa är särskild mjödjäst, men sådan är inte särskilt lätt att få tag på. Vin- eller champagnejäst duger alldeles utmärkt.

När jästen och jästnärsaltet är tillsatta sätter du jäsröret i skruvlocket på behållaren (det finns gummipackningar i diverse storlekar så du behöver inte bekymra dig för om röret passar eller inte; se bara till att ha provat ut det i förväg). Sätt det hela i ett hörn någonstans och se (och hör) hur det går igång. Jag har varit med om att jäsningen varit så våldsam att mjödskummet tryckts upp genom jäsröret. Inte för att det gör något, torka bara upp då och då, skölj och fyll på jäsröret (du ser varför klorin inte var någon bra idé!) och skruva på locket. Detta är ytterligare en anledning till att sila mjödet; du vill inte att röret skall korkas igen, eftersom din mjödbryggning då skulle kunna förvandlas till ett bombexperiment. Kolla bara då och då att kolsyran försvinner som den ska. Så småningom lugnar sig jäsningen, och det stilla, regelbundna bluppande som alla hembryggare älskar kommer snart att vagga dig till sömns.

Nu återstår bara den svåraste delen av mjödbryggning - att vänta. Mjöd tar lång tid att jäsa, eftersom sockerarterna i honungen är så komplexa. Nu är det käckt att ha en Oechslemätare eller sackarometer, som helt enkelt är billiga mojänger för att mäta den specifika vikten (och därmed sockerhalten) i brygden. Har du en dylik, läs instruktionerna; har du ingen så är det inget att bekymra sig för. Du får vara lite tålmodigare och observantare istället. Ta en titt då och då; ett jästlager kommer att lägga sig på botten (det är därför en behållare av klart glas är att föredra). När det har blivit ett ordentligt lager är det dags att tappa om brygden, så att den döda jästen inte börjar ruttna och förstör mjödet. Detta tar i storleksordningen två till tre månader, och sedan alltså ytterligare två till tre månader. Efter två sådana omtappningar bör mjödet vara någorlunda klart; är det inte klart har jäsningen inte avslutats, så låt det stå ett tag till. Är mjödet klart men bubblar har jäsningen heller inte avslutats. Om ingen jästavlagring bildas och mjödet är klart och dessutom bubbelfritt, så är jäsningen förmodligen avslutad och det är dags att tappa på flaskor.

Sterilisera flaskorna på samma sätt som den övriga utrustningen. Eftersom mjöd ibland lurar i dig att det är färdigt så är champagneflaskor allra bäst. Om det börjar jäsa i flaskorna så vill du inte ha det i vanliga flaskor, eller utan ordentligt fastsatta korkar. Om du vill så kan du använda vanliga flaskor, men då måste du först hälla jäststopp i mjödet. Innan du fått lite erfarenhet är det bäst att vara på den säkra sidan. Vad gäller korkarna går det fint med plastkorkar som dessutom kan återanvändas, även om de ser lite tråkigare ut. Om du gjort rätt skall inget sediment avlagras i flaskorna, och mjödet skall vara klart och utan kolsyra. Om du gjort fel någonstans så kan mjödet åter börja jäsa, ett tunt jästlager bildas i champagneflaskor, och du har ett utmärkt mousserande mjöd (eller ett nystädat vinställ, om du använde vanliga flaskor). Låt det åldras så länge du orkar, eller upp till två år, men öppna alltid någon ganska tidigt, dels som belöning åt dig själv, dels för att kontrollera att det inte börjat jäsa.

Om du vill göra mousserande mjöd med flit bör du erfarenhet av att ha gjort minst en sats vanligt mjöd, och du behöver definitivt en Oechslemätare eller sackarometer. Nu duger det inte med öljäst utan vin- eller champagnejäst måste användas. När mjödet är klart i övrigt så häller du av en skvätt, kokar upp det, tillsätter socker, låter det svalna under lock och häller sedan tillbaka det. Jag har inte den exakta uppgiften här men för öl är sockermängden 7 gram per liter, så det borde vara lagom. Mindre går också bra, mer är inte att rekommendera. Tappa det på champagneflaskor (eller ölflaskor - Grolsch-flaskor är mycket bra för ändamålet, skaffa bara nya kapsyler). Vänta i några veckor (längre om du tillsatte honung istället för socker), kyl ner flaskorna och häll försiktigt av mjödet från jästsedimentet (ni som dricker Chimay vet vad jag menar). Detta är anledningen till att du kanske vill tillsätta mindre socker än 7 gr/liter; bubblorna som frigörs när flaskan öppnas kan röra upp sedimentet från flaskans botten varefter det hamnar i glaset, så att det mousserande mjödet istället blir mousserande jästigt mjöd, som inte är fullt lika trevligt.

När du väl gjort några satser så kan du tillsätta frukt, humle, mer ingefära eller vadhelst du tror blir bra. Mängden kan vara ett hekto frukt per liter, eller 7 gram för humle. Experimentera! Även misslyckade experiment kan man lära sig något av. Om du tillsätter frukt, koka inte brygden eftersom den då kan geléa sig, och om du kan, sterilisera med svaveldioxid och tillsätt pektinenzym till brygden. Krossa den, häll i, och se till att den inte täpper till jäsröret. Använder du humle rekommenderar jag en mildare variant, som Fuggles eller Cascade. Bittrare humle kan användas, men jag skulle bara använda sådan i mousserande snabbmjöd som är mer likt öl.

Nu när du gjort 'riktigt' mjöd, får du göra lite snabbmjöd som du kan dricka när du väntar. Använd 2 - 2,5 hg honung per liter vatten; mer honung förlänger jästiden, och då får du inte den relativt snabba tillfredsställelsen du vill ha. Här rekommenderar jag öljäst, mot alla konventioner. Vad du gör nu är ju faktiskt snarare honungsöl än honungsvin. I övrigt gör du mjödet som förut. Låt det jäsa ordentligt. Efter 10 - 20 dagar bör det ha lugnat sig. Mjödet överjäser nu, vilket bl.a. innebär att temperaturen bör vara något högre än förut.

När vi nu vill att jäsningen skall avstanna, behöver vi kyla ned mjödet. Gör i ordning en plats i kylskåpet där behållaren kan stå med jäsrör och allt och ställ den där. Jäsningen kommer att sakta ner och till slut stanna helt, jästen sjunker till bottnen, och mjödet börjar att klarna. När det är klart, tappa på öl- eller champagneflaskor, låt dem stå i rumstemperatur en dag eller två om du vill ha det kolsyrat och ställ dem sedan i kylskåpet. Man kan också låta det stå lite längre och sedan smaka av; är det för jästigt, vänta lite till. Vänta en vecka så att jästen kan avlagras och drick sedan. Vänta inte för länge med att dricka upp det, om jäsningen fortsätter på flaskorna kommer bubblorna så småningom att få sedimentet att blanda sig med mjödet på samma sätt som beskrivs ovan. Om detta börjar inträffa så är det hög tid att tappa om. Ju längre du väntar med att tappa mjödet på flaskor, desto mindre är risken för att få kylskåpet fullt med tidsinställda små mjödbomber. Detta är också en anledning till att använda öljäst; jästens lägre alkoholtolerans gör att jäsningen avstannar tidigare än om man använt vinjäst, och därmed minskar risken för flaskorna (och dig).

Jag kan berätta om den gången när jag gjorde ingefärsöl, som när det öppnades först gjorde ett ordentligt avtryck av en plastkork i taket, för att sedan sprida sig ut över hela köket (som visserligen luktade mycket gott lång tid efteråt). Jag fick ta de återstående fyra flaskorna till bakgården och detonera dem genom att kasta dem i en grop. Mousserande mjöd kräver respekt. Gammalt mousserande mjöd är mousserande mjöd med attityd. Riktigt gammalt mousserande mjöd dödar inte människor, människor dödar människor. Jag känner personer som hellre skulle slita av sig huvudet än öppna en flaska med riktigt gammalt mousserande mjöd.

Efter några satser snabbmjöd kommer du snart att lära dig hur du kan variera det, och vilka variationer som du vill pröva på 'riktigt' mjöd. Jag vill återigen betona vikten av att experimentera, särskilt med snabbmjöd som ju kräver en betydligt lägre insats av tid och besvär och därför spelar mindre roll om det blir misslyckat.