Tjorust-rikets vagga funnen!!!!! Morbräcka, red. (T-T) --- Nu, så! Den sägen-, för att inte säga myt-, omspunna vagga, som ju markerar Tjorusts såväl kronologiska som geografiska som kulturella begynnande, har, i dessa yttersta dagar, hittats! Och det på en lokalitet minsann, som vare sig pösmunkarna i öst eller näbbgäddorna i väst vågat föra fram, eller ens tro på, i sina av lokalpatriotism svårt ansatta skrivbordskonstruktioner till "teorier". Det är nämligen i Tjorusts själva hjärterot, allas vårt Morbräcka, närmare bestämt i allas vår T-Telegrafs red.-trädgård, ännu närmare bestämt mellan potatislandet och gamla växthuset, som den gamla pjäsen nyligen drogs upp ur sin leriga tusenårsomfamning till allmänt begapande. - Detta är förvisso fröet till Tjorust kommuns urhem, den fasta punkt utifrån vilken den sedemera emanerat ut till dess nuvarande gränsers utsträckning, om inte lite mer än så, i dess fornstörsta dar, vilket är högst troligt, för att inte säga sannolikt, förklarar lokalhistoriker Pelle Pliocén med direkt uselt dold upphetsning, och fortsätter med att inviga T-T:s insände och den ev. läsekretsen tillika i prylbedömarnas underbara värld: - Betrakten flagorna av oidentifierad men dock genuint paleogustaviansk kulör som ännu vidhänger de flintyxtäljda laxstjärtarna! Skåden de vinkelkråkiska krumeluskerna med sina typiska avfnasningar - se där en sann mästares signum! Här, tittatitta här, en hedenhösisk gnöckelfnurra - inte den krokiga variant som är så typisk för förfalskningar, utan en äkta böjd fnurra - och här! Vid alla vägglöss! En... En trippelblörp! En trippelblörp!! Och den är orörd!!! Ansamlingen av experter, experternas läkare, kommentatorer, representanter från övriga media [än T-T - red:s anm.], representanter för den bildade allmänheten och representanter för den obildade allmänheten stördes endast i helt obetydlig grad av en individ av, även för tjorustska förhållanden, ovanligt bonnläppig art, som gjorde div. otillbörliga jämförelser mellan vår ovärderliga kommunalklenod och en anektodisk hembygd jordfräs, som efter ett säreget mankerande någon höst på 50-talet skulle ha begravt sig själv i det som då var en betåker.